jonnyjohansen

Har märkt att jag aktivt undviker beroendeframkallande beteende de sista åren, gör allt för att inte falla in i mönster, Tv-serier är ju ett sådant medel, Lost, Desperate Housewifes m.m. har man väl börjat titta, så är man fast kan jag förstå av många andra som följer sina tv-serier....har to.m med hört uttrycket "min tv-dag" när favoritserierna visas, men är inte det lite tragisk ändå ? för mig är tv ett tidsfördriv när jag väl sitter hemma och verkligen inte har någonting att göra, jag är helt "Lost" *blink*blink när vänner och bekanta börjar prata om sina serier och vad som för tillfället händer i dem.

En annan sak som faktiskt är bra att undvika är ju Tobak, det lade jag av med när jag fick min första son....min förstfödde helt enkelt.....det lät bibliskt :) I alla fall, lyckas man undvika Tobak så finns det ju ingenting som är dåligt med det, spar både hälsan och pengar. Alkohol smyger väl in under denna kategori också antar jag.....Narkotika är så självklart att jag inte ens kommenterar det.

Jobbet är livsfarligt att köra på gamla rutiner, och det är tyvärr mycket vanligt med folk som "har gjort så i 20 år" utan problem, men som min gamla chef sa, 20 års rutin kan vara 1 års fel upprepat 20 gånger ...think outside the box...en arbetsrelaterad uppmaning som jag även tycker kan fungera mycket bra i det dagliga livet.

En annan sak...Kärlek, kan få en att falla in i mönster som inte är bra, kanske därför man har ribban så lågt att det en del gånger inte är försvarbart, jag kan känna smått panik när rutinerna infinner sig och allt går "som det skall" kroppen och själen ingår försvarsposition när det efter ett tag snackas framtid ! tittar man objektivt på det så handlar det väl om rädsla för att hänge sig en annan persons rutiner och själv förlora sin "frihet"...frihet förresten !?! skulle man inte kunna känna det med en annan person ? jag tänker att om min partner känner sig låst och instängd...ja då har jag/vi misslyckats på något sätt.

P&K

Såhär i vårväder kom jag tänka på en roligt incident som inträffade förra våren, grabben hade varit och spelat Handboll, närmare bestämt i Vinslöv, och för er som ännu inte sett TV dokumentären "plötsligt i Vinslöv" gör det! Hursomhelst, var på väg hem genom den skånska landsbygden, när plötsligt 2 st stridande fasan-hanar (en färgglad fågelart), uppenbarar sig precis framför mig...SHIT ! utbrister jag när jag inser att den ena av de två slagskämparna precis kommit under mitt däck och säkerligen gått döden till mötes, då jag i backspegeln ser en helt orörlig hög färggranna fjädrar ligga på vägen....F*N säger jag lite tyst för mig själv, för det finns ju faktiskt roligare saker att göra än att köra ihjäl våra djur, Grabben och hans kompis tittar storögt på mig och frågar undrande, vad hände ? jag förklarade att det var två antagonister i form av fasan-tuppar på vägen och att de var så upptagna med att klå upp varandra över fasan-honor eller jaktmarker att de inte såg bilen komma, så den ena dog tyvärr när jag råkade köra över honom, då säger grabbens kompis som första kommentar till det olyckliga slutet, när han kollat bak och konstaterat en fasanhög på vägen: "då vann den andra hanen" Det var lite svårt att inte le åt kommentaren .....

trevlig skön helg ...på er som läser, när jag orkar skriva nått

P&K

Jag tittar som bekant inte mycket på TV, men ikväll gjorde jag ett undantag och tittade på Charterhjältar på Femman, jag som aldrig varit på charterresa tyckte det var intressant, Men måste alla Platschefer le så förbannat plastigt, tänkte närmast på Broccolirädda Goran, fast hellre ett plastigt leende än en surpropp ! Jag trodde vidare att det skulle vara mer fulla engelsmän/svenskar/tyskar och danskar som skulle dominera på scenen, har ju hört många historier om det, man skulle nog kunna göra ett program om bara det tror jag, och de hör kanske inte hemma i programmet charterhjältar. En vacker kärlekshistoria uppenbarade sig för mig och gav mig hopp, En ensam pappa och hans dotter, sticker iväg på semester, de hade båda förlorat en vän och mamma, nu var det "historia" och pappan får besök av en tjej han träffat tidigare, de for runt på div. utflykter, gick och åt och såg ut att må så där riktigt tjuvtjockt... Reseledarna även populärt kallad reiseleiter var precis som jag trodde reseledare skulle vara, sociala, solbrända, leksugna och glada...helt sjukt att jag som är 35 år aldrig upplevt charterresa, ev. blir det en nu i sommar med grabbarna....så det ALLA sysslade med runt femtonårsåldern tar det mig ytterligare tjugo år att få vara med om J...fast jag är lika glad för det ! frågan är bara vart man skall åka Grekland, Turkiet, Cypern eller kanske nån annanstans...Ibiza var ju jättepopulärt förr om åren, kan det va något ?

cuenta por favor

ROASTING !

Vad, exakt vad, är det som är så roligt att 2 st battlar varandra genom att säga värst kränkande kommentar till varandra ?

Såg ursprungsprogrammet från USA för en tid sen...jag gav programmet 6 sekunder innan jag förstod vad det handlade om, där stod en svart herre och dissade en vit ganska fetlagd herre och som i sin tur replikerade och försökte överkomma kommentarerna, allt påhejat av en extasisk amerikansk publik, som så mycket annat, tänkte jag att detta kan bara funka/hända i USA. Så fel jag hade, nu har spektaklet nått oss i Sverige också, asså, jag bryr mig inte om välbetalda artister står och gör detta mot varandra, de får liksom betalt för det, men jag känner att detta skulle kunna ge ringar på vattnet och sprida sig, som om det skulle vara ok att dissa varandra utan vidare, liksom urholka den ömsesidiga respekten i allmänhet på något sätt.

Eller är jag bara så tråkigt som inte fattat poängen med detta ?

Kanske folk har det så jävla bra generellt i sina liv att vi behöver trycka ner och kasta skit på varandra ? det låter ju inte klokt.

Efterlyser härmed en enda positiv kommentar om "Roasting" som jag kan ta till mig och förstå.

Jag mår bra i mitt liv och känner att jag skulle kunna vara utan denna populärt vokala "sport"

I vilket fall så åker detta ner i min Sverker-soptunna...och jag smäller igen locket lite hårdare än vad Sverker brukar göra !

 P&K

Var på IKEA idag och skulle hämta mitt hyllplan.

Det var nästan inga folk vid klagomuren idag, så jag stod knappt 2 minuter innan det var min tur, jag räckte över mitt kvitto med ärrende-numret, tjejen som tog emot kvittot slog lite på datan, lade pannan i veck...."hmmm ett hyllplan"......"och körersättning".....you bet biatch, efter all skit man haft,  tänkte jag stilla för mig själv...jag tillade: faktiskt också en Lunch blev jag lovad av Robin, står det inget om det där ?

Här skrattar biträdet som om jag försökte blåsa IKEA koncernen på en lunch, hon log pillemariskt och sa, nej det gör det inte!

Jag orkade/ville inte dividera om lunchen utan koncentrerade mig på den uppslupna stämningen bland personalen, de skrattade åt något internt och jag drogs med lite, jag log och frågade om det var kul att jobba på IKEA, och det var det, fick jag till svars....nåväl, jag fick skriva under på att jag mottagit körersättning, i samma ögonblick kommer hennes kollega och frågar om de skall ta en kaffe.....mitt biträde var lite kluven och jag sade lite uppmuntrande att det var hon värd så visst skulle hon göra det, hon vänder sig om och tar fram, vad jag tror, en kupong på en fri Lunch, när jag tar emot den och synar den, står det en fri kopp kaffe..en kopp kaffe....va fan: jag dricker ju inte kaffe, jag lade tillbaka den på disken och sade det också, då tar jag den kaffen istället sade hon, japp, jag bjuder på den sa jag.

Även om jag kände lite irritation över situationen så var det ju inte biträdets fel att jag inte fick någon fri lunch....och egentligen en fri lunch är ju inget att bråka över tänkte jag.....så den subventionerade lunchen som jag ev. utlovade innan har förvandlas till att tilltänkta lunchkamrater nu helt får bjuda mig på lunch istället.

Till råga på allt, glömde hon ge mig tillbaka mitt kvitto på hyllan, eller jag glömde ta tillbaka det, välj själv, så jag måste ringa tillbaka och ragga tag i det igen.....suck, pust och stön !

Nä, nu skall jag packa upp mitt hyllplan som står ute i hallen....hoppas inte att jag behöver skriva om det äventyret senare.