jonnyjohansen

IBRA Feber

Jag tillhör den "lilla" delen av befolkningen som kan se storheten i Zlatan Ibrahimovic, han är nästan min fotbollsgud :) Eftersom jag själv spelat och upplevt fotboll under i stort sett hela mitt liv så är det ju helt underbart att se en person som gör det jag gjort med en boll, fast miljoner ljusår bättre (om man nu kan använda det som en mätsticka) ! och där är inte Zlatan ensam såklart.

Sen har han en personlighet och viss kaxighet som jag faktiskt gillar...och så har det varit under åren...jag har fått försvara fotbollsdivorna, Hristo Stoichkov, Romario, Cantona och Maradona också för den delen, bara för att nämna några, när olyckskorparna kraxat, men tänk själv, om man är exeptionellt bra på en sak, antagligen har man legat i och kämpat mycket/länge för detta, då tycker ivf jag att man kan få skylta och brösta upp sitt ego lite. Det är ju värre med det som TROR att de är/har nånting men egentligen inte har det.

Nu gick Zlatan och blev årets spelare i Italien, som vi, oavsett mina personliga tankar, måste adressera som fotbollsvärldens toppskick, han ligger bra till skytteligan, och gör det ena viktiga målet efter det andra, och så finns det fotbollsälskare som ogillar Zlatan ?!

Har en bild av Zlatan och som jag inte kan få ur skallen, Den såg jag i Sydsvenskan mitten på 90 talet och är på en leendes Zlatan sittandes i sin nya röda Ferrari, precis tagen av polisen, när han "jagade" torskar på industrigatan (Malmös Malmskillnadsgata)

Var och kollade på Malmö stadion och en av  Zlatans sista matcher innan han stack till Axaj, det sprang in folk och försökte krama Zlatan, nu snackar vi Allsvenskan, och det kändes i luften när Zlatan rörde bollen,  redan då förstod folk att det var något stort på gång.

p.s Hade ju gärna sett Zlatan i blåvitt .....

Tänk att du sitter i bilen och kör när det är mörkt, du slår på helljuset så det inte bländar någon för att du skall kunna se bättre och längre...tankarna far runt, och du glömmer blända av, det kommer en mötande bil som får allt ditt helljus i ögonen, och här sker något märkligt.... ljuskrig ! mötande bil slår på sitt helljuse i nån sorts sandlådeaggresion, som," fan han har helljuset på, vilken jävel, han skall jävlarimig få tillbaka" och så får man ett helljuse tillbaka i ögonen, ända tills man kommer på sig själv och bländar av, först då tar antagonisten och lägger ner ljussabeln  ....som om någon med vilje önskar åka runt och skjuta helljus på andra bilförare och riskera en kollision eller dikeskörning med dödlig utgång som möjligt avslut. Varför inte en snabb ljusblink som uppmärksammar andra bilen att han glömt slå av helljuset, ev kan man få upprepa det, för det kan enligt mig ALDRIG vara tal om något annat än den mänskliga faktorn att man glömt slå av helljuset, dvs ett mer eller mindre olyckligt misstag, och istället för att riskera en halvblind ljusbländad förare så skapar vi två ?!

Med risk att skjuta mig själv i foten, men visst känner ni också till polarna som ringer när de sitter i bilen för att få tiden att gå, man ser vem som ringer på mobilen, tänker ah, det var länge sedan, va kul! undra vad han/hon vill ? så hör man det välbekanta billjudet i bakgrunden och så är tidsfördrivsnacket igång, börjar ofta med, skulle bara höra hur läget var ? och samtalet avslutas alltid lika abrubt, inte alltför sällan, ganska ofta inne i en viktig diskussion, nä nu är jag framme vid affären och skall gå in och handla eller nu har jag kommit fram till dagis och skall gå in och hämta ungarna/ LÄS (nu står jag framme vid min destination och har inte tid längre med dig, tack för att du fördrev min tråkiga stund) Har to.m en kamrat, en av mina bästa vänner, som bara "Kan" prata när han är ensam på jobb, har gjort tafatta försök att ringa hemmet, han är gift och har 2 barn, men skall det spela nån roll ?? det blir jättekrystat och tillgjort som om han inte kan koppla av, som om det inte finns tid för nån annan, jag menar jag kanske skulle ringt hemmet 2-3 gånger i månaden, nog skulle det väl finnas en halvtimma till övers för en vän ? eller är jag fel ute ? nu låter jag som en svartsjuk tredje part, som en som har en affär med en redan upptagen person....men nej, jag kan inte tycka det är samma sak !......avslutningsvis, jag är nog oxå, när jag tänker efter, en flitig mobilringare när jag sitter i bilen och har en halvtimme framför mig ;-)  

Riiing...riiiiing! 

När vi mellanlandade i Bejing, blev vi slussade ut från planet, på en buss och det var där jag kände hur kallt det var..säkert 3-4 plus bara, slängde på mig tjocktröjan igen, och bussen gick till en byggnad där vi enligt de kinesiska reglerna, eftersom vi kom in i landet utifrån, oavsett att vi skulle vidare, var tvungna att genomgå sedvanlig passkontroll, väl framme vid passkontrollgenomgången dirigerade en välauktoriserad, säkert förman, chef eller något, oss på högljudd kinesiska  samtidigt som han  fäktade med armarna att vi skulle hålla 2 köer, och en och en skulle gå från den gula linjen och fram till passkontrollanten, jag var nervös...fanns ju egentligen ingen alls anledning till det, men det var så ...allvarligt och strikt på något sätt, jag blev ivf insläppt i republiken Kina utan problem, fan vet om inte den strikta förmannen stirrade lite extra på mig ändå ! nu fick vi gå upp en trappa och vänta  1 timme på att planet vi kom med skulle bli klart att borda igen så att vi kunde fortsätta till Guangzhou, jag var tvungen att gå på toaletten där i den spartanskt anseenliga ankomsthallen på Bejings flygplats...och hade jag haft en spritpenna med mig så vet jag inte om det på ett av dassen stått förevigat "tjugohundraåtta kallt, var jag här och la en dralt" väl ombord på planet som nu var halvfullt, stod vi och väntade på startbanan säkert 1 timme till, det var en jäkla kö på startbanan, och de förkunnade i högtalaren på ytterst knackig engelska att det bara var 3 plan före oss sen var det vår tur, 15 plan senare och det var vår tur att lyfta, äntligen tänkte jag. Vi hade kanske 4-5 timmar flygtid till vår slutdestination, men det var en behaglig resa och mörkret sänkte sig. När planet närmade sig cirklade det en sväng runt staden först och det var imponerande att se 5 miljoners invånare staden från ovan i mörkret, landningen gick bra och alla fick gå ut och ställa oss bredvid planet, nu delade de upp västerlänningar i en grupp och kineser i en annan ?! nån kom och gapade på kinesengelska att de som skulle vidare till Australien skulle följa med och jäklar vilken fart hon fick på de som skulle det, hon tog även deras pass, jag förstod att detta skulle handla om kinesisk precision i hur man får en grupp människor fort förbi alla ev. hinder och på ett väntande plan, hursomhelst  kom en buss för att hämta oss andra till Guangzhou ankomsthall och baggageutlämning, gruppen Australienresenärer skyndade bakom den fortgående kinesen som hade tagit deras pass, vid baggagebandet stod redan folk och lastade gruppens baggage, och de var verkligen först in och först ut och vidare....och det var ju mer än vad man kunde säga om oss....alla tog ut sina väskor och tillhörigheter....alla, utan mitt ressällskap Linns...hennes väska dök aldrig upp, jag var helt övertygad om att Austarliengruppens effiktivitet hade klickat och att de av misstag, när personalen skulle ta deras väskor på bandet, hade tagit fel i deras iver att spara tid. Vi stegade fram till en lucka som tog hand om denna sortens ärrende "luggage Claim" och där tittades det i datan och i pärmar och faktiskt de hittade väskan...i  Manila ,Indonesien !

Linns allt låg i väskan, och efter hård ordväxling och långa argument så var de villiga att ge henne 300 yuan, (landets valuta, även kallad renmimbi) och kursen ligger väl på en 1,1 lite mer kanske mot den svenska kronan, så säg att hon fick 330 spänn att handla kläder och sånt till dess väskan kommer tillbaka, vilket i normalfallet skulle ta 3-4 dagar, oavsett så lade detta lite sordin på stämningen och jag förökte trösta en trött och otröstlig resvän utan väska, Linns släkting mötte upp och vi hittade utgången och fick tag i en ....taxi ?!? det var en liten minibuss,Svenska taxifacket hade stannat all taxinäring och kallat till krismöte...men nu befann vi oss inte i Sverige utan i ett land som har världens mesta befolkningantal, jag klev in och söp in atmosfären och kollade in omgivningen, minibussen skumpande iväg mot vårt hotell som låg, kanske en halvtimma bort, när jag klev ut i den lilla staden Fatong, strax utanför Guangzhou, så var det första jag la märke till Lukten, det var en varm,vämjelig sötsmogig lukt som jag inte alls gillade, det andra va att det faktiskt såg ut som på TV de gånger man sett från landsbygden i Kina, jag sneglade nerför gatan och gillade tanken att vara här,