jonnyjohansen

Smidighet ja...det är något som jag i vissa sammanhang ibland saknar, kan jag känna, exempel, Hälsade på hos min kusin som i enlighet med födelsedagskalas bjöd på Smörgåstårta, två olika sorter, en med räkor och en med lax/leverpastej ?! Det kom fram att kusinen och hans fru hade gjort var sin.

När jag skulle gå för andra gången och hämta den som blev min favorit av dem två, så stod kusinen där och skulle oxå precis ta om, jag som bestämde mig för att Räktårtan var den långt mer godare tårtan av dem två, sade till kusinen, eftersom han själv stod och tog räktårtan en gång till: ojoj oj vilken smarrig tårta, den har du gjort riktigt bra, så pass bra att jag tar en bit till av den...ja säger han, fast jag gjorde den andra tårtan, den med lax/leverpastej ?!? jag som för det första inte kan förstå kombinationen lax/leverpastej, och för det andra verkligen ville ha den mycket godare räktårtan, försökte släta över situationen och sade att den andra var verkligen oxå god men att räktårtan var snäppet godare....det var dagens osanning och jag kände hur han försod att jag tyckte att hans smårgåstårta inte riktitgt höll måttet, med mina ögon sett. Tyst och lite nedslagen över situationen satte jag mig ner och åt upp min räktårtbit, för den var jättegod och jag var jättehungrig. När den var uppäten satte jag mig i soffan och funderade lite över varför jag har en benägenhet att hamna i dessa situationer, det blev mer uppenbart när kusinens bror reste sig efter smårgåstårtan, gick fram till sin bror och sade med ett välmättat leende: vilken av tårtorna gjorde du ? när han fick till svars att det var lax/leverpastej: sade broren, den var jättegod ! och undvek därmed de små pinsamheter som jag själv ramlade över.