så var det sagt...
Att vara, eller att inte vara....i parskap, det är frågan ?
Jag likställde mig själv med skaran människor som absolut trodde på att hitta någon och sen leva livet ut, tills man dör, och hur kunde jag egentligen tro det som själv hade föräldrar som separerade med buller och bång ?
Men det kändes såå rätt, skaffade barn var ju det mest naturliga då, inte hade jag en tanke på att utsätta dem för nått så jobbigt som en uppslitande separation !
Sa ofta att barnens mamma och jag minsann skulle resa och uppleva världen, äta fina och goda middagar till solens nedgång i nått varmt land nånstans på ålderns höst ...nu blev det inte så ! och jag kunde inte se det komma heller, analysen av det hela behöver man egentligen inte gå närmare in på, jag är inte unik på något sätt att finna sig själv som singel efter ett långt och "familjeinställt" förhållande, men jag börjar ...kanske inte tvivla, men fundera på om den totala kärleken finns, jag vill tro det, och saknar det, jag vill känna mig delaktig i något stabil, tryggt och bestående, men vägen dit känns lång och snårig, en sak har jag kommit fram till i varje fall och det är att inte låta solen skymmas av mörka moln, att alltid vara positiv och se till att min omgivning också är det, låter kanske naivt och personlighetsfattigt, men livet är för kort för att söka konflikter, jag försöker och tycker att jag lyckas rätt bra med att vara glad och nyfiken på vad livet har att erbjuda i väntan på henne.........var är du ? :-)
Har själv börjat tvivla, men det måste finnas en sol bakom molnen...;)
Jag tror inte på snacket om att finna den ende! Sannolikheten att lyckas finna "den ende" är så liten att den är försumbar...jag menar, hur många procent av promille av människorna på denna jord hinner man skaffa sig en uppfattning om? Därför blir jag trött på snacket att "jag har hittat den ende" och "jag har hittat min tvillingsjäl".
Själv skulle jag, i mitt fall, vilja utrycka mig enligt följande: Jag har hittat en, av miljoner rätta, för mig! Och ser man det så ökar man samtidigt oddsen för sig själv att hitta "den rätte"!
Jonny.. Du skriver inte ofta men när du gör det så är det klockrena inlägg.. Du är en skön människa:)
Det finns ett talesätt: "Kärleken är konstant. Det är bara föremålen som växlar." Kanske ligger något i det? För övrigt vill jag bara tillägga att ju äldre man blir, ju svårare är det att hitta någon...
Hoppet är dock det sista som lämnar människan! Kryssning på lördag (Alla hjärtans dag!) med inspelning av Färjan 2 (huvva, tänk om man råkar fastna i kameran). Kul i alla fall att slippa sitta själv hemma på Alla hjärtans dag!
Kram!
tack för den Maria...."Äldre man blir, svårare att hitta någon"...precis vad jag behövde höra hahahaha
jaja..nu måste du söka upp kameran den 14 och ge mig en hälsning bara för det :)
Du har ju redan upplevt den stora kärleken, det är det inte alla som får. Kanske du får vara nöjd med det. Och när du väl dejtar en, koncentrera dig på henne istället för att leta efter nån bättre. Tänk vad du kanske går miste om då, kanske t o m Hon med stort H.
När man är ung så ser man allt på ett annat sätt tror jag. Man ska hitta den stora kärleken, gifta sig, skaffa barn och leva lycklig i alla sina dar tillsammans. Ibland funkar det ibland inte, saker och ting förändras under livets gång. Tror dock att om man väljer glädje och att njuta av det man har så kommer man att träffa någon igen, o just då så är det ju kärleken i ens liv, man kanske höjer "kraven" och söker efter andra sidor hos en blivande partner?! Själv är mina idoler min far och hans fru... Kärlek, respek, ärlighet, blixtförälskelse med bröllop efter tre månader och är gifta sen 1981. O dem är fortfarande som nykära! Så underbart att se och dessutom ser jag enormt mycket upp till henne och är min måttstock på gott och ont om hur en "bonusmamma" bör vara. Dock för mig är hon min mor... Ha det gött!
Jag anar bitter eftersmak...eller så kan man ju vända på det, allt handlar om känslor..eller hur ? är inte känslorna med finns ingen anledning att dra ut på något och slösa både tid och kraft, jag tar gärna ned månen för min hälft, tyvärr har det visat sig inte funka så tillbaka, jag får försöka överleva det du säger jag gått miste om....
Kram ändå Anonym
Jonny, ska du inte vara med i Färjan 2? Tänka vad skönt att få vara med lite extra i Tv, skulle passa dig och dina kompisar från sommaren..
Oj, du missförstod mig helt och hållet, men strunt samma.
Kram på dig också...
Jag är ju här vinkar väldeliga :)
Jonny, det är bra att du inte låter solen skymmas av mörka moln. Du gör helt rätt. Hon finns bakom hörnet..
Kram
Hahaha...det gör hon säkert...just nu har jag lagt ner "möjligpartnerantennerna" its a messy world out there !!
Kör på bara, skapa dig ett liv du tycker om och då kommer du säkert träffa nån som tycker om dig. Människor som trivs med sig själva och sitt liv är grymt attraktiva :)
Du ska se Jonny hon dyker upp när du minst anar det.. =) en vacker dag står hon där framför dej med öppna armar.. =) Kram på dej å lycka till.. =)
Den som väntar på något gott....eller jag vet inte men jag tror att du kommer hitta din drömkvinna när du minst anar det. Det brukar ju vara så! Hoppas att du mår bra annars?! Saknar uppdatering på bloggen ;-) Kram
