jonnyjohansen

Förutfattad mening !!

Igår när jag stod i butiken och välkomnade ännu en kund, vilket jag formligen älskar att göra, hände en sak som skulle visa sig hända igen på kvällen, fram stegade en gentleman på 55 plus, han ville ha hjulsidor till sin bil, men visste inte vilka han skulle ha! Ha, det är därför vi finns så att vi kan hjälpa dig med det sade jag med ett stort leende på läpparna, detta smittade av sig på herren, vilket var ett medveten drag från mig, för jag vet hur lätt ett leende faktiskt smittar av sig…det ingår i jobbet, att överträffa alla kunders förväntningar och skapa en trivsam och  positiv vistelse hos oss, fast jag är nog så som person ändå, tror det är därför jag passar så bra på den positionen som jag har, sagt och gjort, ut på parkeringen och konstaterade 15” tums hjul på bilen, in i butiken och visade vilka mannen skall ha på just sin bil, började prata lite om alternativen när mannen gjorde klart för mig att han ville ha de billigaste för 199:-, och här ställde jag mig lite frågande? för de billigaste vi hade kostade 249:-, då pekade herren på en liten skylt som satt i anslutning till hjulsidorna, och banne mig, på den lappen stod det 199:-, självklart är det ju det priset som gäller, tänkte jag, men först ville jag ta bort lappen, för jag visste ju att detta var ett gammalt pris, och skulle precis förklara att detta var ett gammalt pris och att det var därför som jag tar bort lappen…kommer inte mycket längre i mitt anförande,  när mannen blir tvärilsk och säger att jag kan stoppa upp hjulsidorna där bak, för jag kan ju inte hålla på att ändra priset, mitt framför ögonen, m.m. m.m. jag hann aldrig säga att det självklara för mig var ju att låta herren köpa produkten för utsatt pris, han lät mig inte, förens jag faktiskt stämde över mannens röst och bad han lugna sig, blev nästan lite tvärilsk själv för han tog det egenhändigt beslutet att jag är en jävla skitstövel som var på väg att göra som han TÄNKTE, när det var så långt från sanningen man kan komma, som den otroligt trevliga och genomsympatiska människa jag är, fick jag med herren till kassan där han betalade, och jag kunde nästan se, dumstruten på den fåhåriga hjässan, tror han kände den också, han lämnade ivf affären och vårt möte slutade som det började, med ett leende, efter denna hektiska dag hade jag tänkt skämma bort mig lite och gå ut och äta en bit, tanken var att också få till ett biobesök senare, om jag orkade med det, Det blev en burgare, av klass Orlando, med Ägg och bacon, mitt sällskap blev en byggherre från Lund som knappt hann sätta sig ner bredvid mig denna Onsdag innan han beställde Kaffe och Konjak, sexa i ett ..citat ”vanligt glas” Efter en mycket trevlig pratstund med densamme, tackade jag för mig och gick vidare till biosalongen, väl därinne i biljettkön fann jag mig ensam i ett hav av kärlekspar, för man kan väl inte gå på bio ensam heller ?? kan man det, jag kan! Även om jag så klart sett en viss person i mitt sällskap, och nu ville jag se filmen innan den slutade gå på bio (Paranormal Activity)

Köpte biljett på sista raden, och när jag kom in i salongen så var min plats precis bredvid ett par, eftersom det än så länge fanns plats längre in tog jag en annan plast i besittning, och tänkte att vi behöver ju inte sitta och trängas om det nu finns plats, och kommer det någon så har jag ju min plats kvar, mycket riktigt, någon kom och gjorde anspråk på platsen jag satt på som hennes, Hon ursäktade sig med att jag nog satt på hennes plats, jag sade att det säkert var så också, men att jag har en plats, så självklart flyttar jag mig till min plats som jag hade köpt så hon kunde sitta på sin plats som hon köpt, simple as that !! när vi satt oss ner skulle jag bara dubbelkolla min biljett att jag verkligen nu satt på min plats, varpå tjejen vänder sig ännu en gång till mig med pannan i stora veck och säger sådär lite fränt och med dryg framtoning,  var det ok för dig eller ??? som om jag skulle bli stött över situationen att bli förpassad till min plats.

En annan situation som utspelade sig hemma på ICA, jag var där med min prinsessa Matilda och vi pratade med varandra på vår väg ut från butiken mot vår bil som stod parkerad på familjeparkering, ni vet det där extra breda, nära ingången. För många är den avsatta familjeparkeringen skillnaden på liv och död, en bil parkerade precis bredvid våran när vi skulle öppna och sätta oss i våran bil, och vi pratade på som vanligt utan en tanke på någon eller något annat, varpå chauffören i den nytillkomna parkerade bilen, fräste till och undrade om jag ville något ?? va ? sa jag och gapade, vad menar du ? ”ja du sa nått om min parkering va” sade han barskt !!

Jag ville bara ge han fingret och be han slänga sig i väggen nånstans för att han, inte bara sänkte sig själv, till en låg nivå utan helt utan omsvep ville ha med mig på hans nivå, som om jag ens ville spendera ett uns tankekraft på vart han parkerar sin bil, ”nä jag pratar med min Dotter” fick jag fram, som om det var ett helt otänkbart scenario…pucko !!!!!!

Slutsats….vi borde tänka mer positivt om varandra, jag finner mig själv många gånger i situationer, där jag tänker att det finns säkert en bra och vettig anledning till att han eller hon gör just så, och den anledningen vet bara han själv och det räcker gott för mig. de behöver inte förklara det för mig.

Tänk om herren i butiken, låtit mig prata till punkt ? eller, om jag nu hade varit så himla fräck att ändra priset, fråga lugnt och sansat hur jag tänkte när jag gjorde som jag gjorde när jag ändrade priset mitt framför näsan på han? Tänk om min biobesökande vän, förstått att min anledning att återigen titta på min biljett inte var att ”sätta” någon på plats ;-) utan enbart för min egen skull, eller att den parkerande missunsamma stollen förstod att jag pratade till min dotter…tänk vilken värld !! 

Puss och god natt, over and out…

Jonny