jonnyjohansen

Min syster är på besök från Irland och hon har sin dotter med sig som är tre år, lägg till mina 3 barn och min brorsdotter, 5 härliga ungar.

Vi tog en promenad i snön och till affären Coop i Kävlinge, vi skulle handla grönsaker till den gravt överskattade rätten tacos till middag.

Vi kastade snöboll, skrattade och busade hela vägen till affären, tog åt oss det vi skulle ha i affären, skulle betala.....då säger kassabiträdet till mig att säga till mina barn att sluta leka !! de stod utanför kassorna, störde ingen, välte inget, trakasserade ingen, de pratade och busade sinsimellan. Jag var tvungen att stanna upp och fråga vad han sade till mig, "vill du säga till dina barn att sluta leka" för 2 sekunder blev jag mållös..sen var jag bara tvugen att ge mig i kast med en diskussion, för här var uppenbart att vi hade 2 personer med 2 helt skilda uppfattningar om saker och ting..tror diskussionen gick ungefär så här..

Jag: Men de stör ju ingen !

Han: Jamen det finns folk som klagar på att barnen leker

Jag: Och då skall vi rätta oss efter det ?

Han: Ja...ledningen har också påtalat detta för oss.

Jag: Jag kan förstå det om de puttar eller tilltalar folk, välter saker to.m om de är exeptionellt högljudda, men det har vi inte att göra med här ??

Han: Jag är ledsen, men det har de som äger butiken sagt till oss.

Jag: Jag har haft barn i 12 år, detta var första gången någon säger till mig att be mina barn sluta leka!

Han: De finns kunder som klagar på att barnen leker.

Jag: *Hakan nere vid knäna* tankarna virvlar runt, tar emot växeln...går därifrån, hade en lång diskussion med syrran på väg hem.

Det är nästan så att jag kommer att lova mina barn extra tyngd i lördagsgodispåsen om de välter ställ, skriker okvädingsord, ramlar in i folk nästa gång vi handlar där..om det blir fler gånger...nä det skulle jag naturligtvis inte göra...men tanken slog mig :)

p.s Det ÄR gott med Tacos.

Att vara, eller att inte vara....i parskap, det är frågan ?

Jag likställde mig själv med skaran människor som absolut trodde på att hitta någon och sen leva livet ut, tills man dör, och hur kunde jag egentligen tro det som själv hade föräldrar som separerade med buller och bång ?

Men det kändes såå rätt, skaffade barn var ju det mest naturliga då, inte hade jag en tanke på att utsätta dem för nått så jobbigt som en uppslitande separation !

Sa ofta att barnens mamma och jag minsann skulle resa och uppleva världen, äta fina och goda middagar till solens nedgång i nått varmt land nånstans på ålderns höst ...nu blev det inte så ! och jag kunde inte se det komma heller, analysen av det hela behöver man egentligen inte gå närmare in på, jag är inte unik på något sätt att finna sig själv som singel efter ett långt och "familjeinställt" förhållande, men jag börjar ...kanske inte tvivla, men fundera på om den totala kärleken finns, jag vill tro det, och saknar det, jag vill känna mig delaktig i något stabil, tryggt och bestående, men vägen dit känns lång och snårig, en sak har jag kommit fram till i varje fall och det är att inte låta solen skymmas av mörka moln, att alltid vara positiv och se till att min omgivning också är det, låter kanske naivt och personlighetsfattigt, men livet är för kort för att söka konflikter, jag försöker och tycker att jag lyckas rätt bra med att vara glad och nyfiken på vad livet har att erbjuda i väntan på henne.........var är du ? :-)

Läste en artikel om dejting för några år sedan, man var ju inte den mest slipade inom området då och sökte råd i div. artiklar.

Nånting som jag, av någon outgrundlig anledning tagit fasta på var att första dejten skall hållas kort, max 45 min ?! och även om jag sitter och har hur trevligt som helst, så börjar jag efter 40 min hitta anledningar att avsluta det hela, som nån konstig tvångstanke, att om jag inte avslutar inom 45 min så kommer vi inte träffas igen, oljepriset kommer att gå upp och månen trilla ner.

Jag undrar om det ligger nånting i artikeln eller kan man avfärda den som ren nonsens, för jag känner ju lite att den går emot mig som person som egentligen avskyr att köra "spel" vafan har man trevligt så finns det ju ingen anledning att avbryta det, eller finns det underlag som stödjer artikeln, finns det en psykologisk tanke bakom som backar upp 45 min regeln ? och hur lyder den isf ?  

Att göra en vacker dag, när jag inte har något att göra.

1. Wallraffa butiker i Lund, klädd som en alkis-lodis, se hur man blir bemött.
2. Ta med en fotboll hela dagen, i bilen på jobb, dagishämtningen, ev. handlar...får inte ta upp bollen med händerna ! och den skall vara med överallt där jag går
3. Fågelskådning, notera minst 20 olika fåglar i närområdet.....
4. Ringa en tv/film producent och på allvar övertyga han/henne om en provspelning
5. Göra en fotbolls VM-låt
6. Kontakta en polare som jag inte hört av på minst 10 år
7. Skaffa en tatuering till.
8. Gå ner 8 kg.
9. Ta upp symaskinen från källaren och åtgärda alla "syproblem"
10. Skriver ett manus
11. Lär mig tyska...på riktigt
12. Köpa en stjärnkikare och lära mig rymden....på allvar
13. Gå ner 10 kg
14. Göra klart i lägenheten

IBRA Feber

Jag tillhör den "lilla" delen av befolkningen som kan se storheten i Zlatan Ibrahimovic, han är nästan min fotbollsgud :) Eftersom jag själv spelat och upplevt fotboll under i stort sett hela mitt liv så är det ju helt underbart att se en person som gör det jag gjort med en boll, fast miljoner ljusår bättre (om man nu kan använda det som en mätsticka) ! och där är inte Zlatan ensam såklart.

Sen har han en personlighet och viss kaxighet som jag faktiskt gillar...och så har det varit under åren...jag har fått försvara fotbollsdivorna, Hristo Stoichkov, Romario, Cantona och Maradona också för den delen, bara för att nämna några, när olyckskorparna kraxat, men tänk själv, om man är exeptionellt bra på en sak, antagligen har man legat i och kämpat mycket/länge för detta, då tycker ivf jag att man kan få skylta och brösta upp sitt ego lite. Det är ju värre med det som TROR att de är/har nånting men egentligen inte har det.

Nu gick Zlatan och blev årets spelare i Italien, som vi, oavsett mina personliga tankar, måste adressera som fotbollsvärldens toppskick, han ligger bra till skytteligan, och gör det ena viktiga målet efter det andra, och så finns det fotbollsälskare som ogillar Zlatan ?!

Har en bild av Zlatan och som jag inte kan få ur skallen, Den såg jag i Sydsvenskan mitten på 90 talet och är på en leendes Zlatan sittandes i sin nya röda Ferrari, precis tagen av polisen, när han "jagade" torskar på industrigatan (Malmös Malmskillnadsgata)

Var och kollade på Malmö stadion och en av  Zlatans sista matcher innan han stack till Axaj, det sprang in folk och försökte krama Zlatan, nu snackar vi Allsvenskan, och det kändes i luften när Zlatan rörde bollen,  redan då förstod folk att det var något stort på gång.

p.s Hade ju gärna sett Zlatan i blåvitt .....

Tänk att du sitter i bilen och kör när det är mörkt, du slår på helljuset så det inte bländar någon för att du skall kunna se bättre och längre...tankarna far runt, och du glömmer blända av, det kommer en mötande bil som får allt ditt helljus i ögonen, och här sker något märkligt.... ljuskrig ! mötande bil slår på sitt helljuse i nån sorts sandlådeaggresion, som," fan han har helljuset på, vilken jävel, han skall jävlarimig få tillbaka" och så får man ett helljuse tillbaka i ögonen, ända tills man kommer på sig själv och bländar av, först då tar antagonisten och lägger ner ljussabeln  ....som om någon med vilje önskar åka runt och skjuta helljus på andra bilförare och riskera en kollision eller dikeskörning med dödlig utgång som möjligt avslut. Varför inte en snabb ljusblink som uppmärksammar andra bilen att han glömt slå av helljuset, ev kan man få upprepa det, för det kan enligt mig ALDRIG vara tal om något annat än den mänskliga faktorn att man glömt slå av helljuset, dvs ett mer eller mindre olyckligt misstag, och istället för att riskera en halvblind ljusbländad förare så skapar vi två ?!

Med risk att skjuta mig själv i foten, men visst känner ni också till polarna som ringer när de sitter i bilen för att få tiden att gå, man ser vem som ringer på mobilen, tänker ah, det var länge sedan, va kul! undra vad han/hon vill ? så hör man det välbekanta billjudet i bakgrunden och så är tidsfördrivsnacket igång, börjar ofta med, skulle bara höra hur läget var ? och samtalet avslutas alltid lika abrubt, inte alltför sällan, ganska ofta inne i en viktig diskussion, nä nu är jag framme vid affären och skall gå in och handla eller nu har jag kommit fram till dagis och skall gå in och hämta ungarna/ LÄS (nu står jag framme vid min destination och har inte tid längre med dig, tack för att du fördrev min tråkiga stund) Har to.m en kamrat, en av mina bästa vänner, som bara "Kan" prata när han är ensam på jobb, har gjort tafatta försök att ringa hemmet, han är gift och har 2 barn, men skall det spela nån roll ?? det blir jättekrystat och tillgjort som om han inte kan koppla av, som om det inte finns tid för nån annan, jag menar jag kanske skulle ringt hemmet 2-3 gånger i månaden, nog skulle det väl finnas en halvtimma till övers för en vän ? eller är jag fel ute ? nu låter jag som en svartsjuk tredje part, som en som har en affär med en redan upptagen person....men nej, jag kan inte tycka det är samma sak !......avslutningsvis, jag är nog oxå, när jag tänker efter, en flitig mobilringare när jag sitter i bilen och har en halvtimme framför mig ;-)  

Riiing...riiiiing! 

När vi mellanlandade i Bejing, blev vi slussade ut från planet, på en buss och det var där jag kände hur kallt det var..säkert 3-4 plus bara, slängde på mig tjocktröjan igen, och bussen gick till en byggnad där vi enligt de kinesiska reglerna, eftersom vi kom in i landet utifrån, oavsett att vi skulle vidare, var tvungna att genomgå sedvanlig passkontroll, väl framme vid passkontrollgenomgången dirigerade en välauktoriserad, säkert förman, chef eller något, oss på högljudd kinesiska  samtidigt som han  fäktade med armarna att vi skulle hålla 2 köer, och en och en skulle gå från den gula linjen och fram till passkontrollanten, jag var nervös...fanns ju egentligen ingen alls anledning till det, men det var så ...allvarligt och strikt på något sätt, jag blev ivf insläppt i republiken Kina utan problem, fan vet om inte den strikta förmannen stirrade lite extra på mig ändå ! nu fick vi gå upp en trappa och vänta  1 timme på att planet vi kom med skulle bli klart att borda igen så att vi kunde fortsätta till Guangzhou, jag var tvungen att gå på toaletten där i den spartanskt anseenliga ankomsthallen på Bejings flygplats...och hade jag haft en spritpenna med mig så vet jag inte om det på ett av dassen stått förevigat "tjugohundraåtta kallt, var jag här och la en dralt" väl ombord på planet som nu var halvfullt, stod vi och väntade på startbanan säkert 1 timme till, det var en jäkla kö på startbanan, och de förkunnade i högtalaren på ytterst knackig engelska att det bara var 3 plan före oss sen var det vår tur, 15 plan senare och det var vår tur att lyfta, äntligen tänkte jag. Vi hade kanske 4-5 timmar flygtid till vår slutdestination, men det var en behaglig resa och mörkret sänkte sig. När planet närmade sig cirklade det en sväng runt staden först och det var imponerande att se 5 miljoners invånare staden från ovan i mörkret, landningen gick bra och alla fick gå ut och ställa oss bredvid planet, nu delade de upp västerlänningar i en grupp och kineser i en annan ?! nån kom och gapade på kinesengelska att de som skulle vidare till Australien skulle följa med och jäklar vilken fart hon fick på de som skulle det, hon tog även deras pass, jag förstod att detta skulle handla om kinesisk precision i hur man får en grupp människor fort förbi alla ev. hinder och på ett väntande plan, hursomhelst  kom en buss för att hämta oss andra till Guangzhou ankomsthall och baggageutlämning, gruppen Australienresenärer skyndade bakom den fortgående kinesen som hade tagit deras pass, vid baggagebandet stod redan folk och lastade gruppens baggage, och de var verkligen först in och först ut och vidare....och det var ju mer än vad man kunde säga om oss....alla tog ut sina väskor och tillhörigheter....alla, utan mitt ressällskap Linns...hennes väska dök aldrig upp, jag var helt övertygad om att Austarliengruppens effiktivitet hade klickat och att de av misstag, när personalen skulle ta deras väskor på bandet, hade tagit fel i deras iver att spara tid. Vi stegade fram till en lucka som tog hand om denna sortens ärrende "luggage Claim" och där tittades det i datan och i pärmar och faktiskt de hittade väskan...i  Manila ,Indonesien !

Linns allt låg i väskan, och efter hård ordväxling och långa argument så var de villiga att ge henne 300 yuan, (landets valuta, även kallad renmimbi) och kursen ligger väl på en 1,1 lite mer kanske mot den svenska kronan, så säg att hon fick 330 spänn att handla kläder och sånt till dess väskan kommer tillbaka, vilket i normalfallet skulle ta 3-4 dagar, oavsett så lade detta lite sordin på stämningen och jag förökte trösta en trött och otröstlig resvän utan väska, Linns släkting mötte upp och vi hittade utgången och fick tag i en ....taxi ?!? det var en liten minibuss,Svenska taxifacket hade stannat all taxinäring och kallat till krismöte...men nu befann vi oss inte i Sverige utan i ett land som har världens mesta befolkningantal, jag klev in och söp in atmosfären och kollade in omgivningen, minibussen skumpande iväg mot vårt hotell som låg, kanske en halvtimma bort, när jag klev ut i den lilla staden Fatong, strax utanför Guangzhou, så var det första jag la märke till Lukten, det var en varm,vämjelig sötsmogig lukt som jag inte alls gillade, det andra va att det faktiskt såg ut som på TV de gånger man sett från landsbygden i Kina, jag sneglade nerför gatan och gillade tanken att vara här,

Resan till Kina började i Sverige på en Kinarestaurang och lunch, lite ironiskt....men gott ! träffade en underbar person som gjorde oss sällskap till Kastrup !! miss you !!

Vid incheckningen började det som skulle bestå hela resan, problem med incheckningen ! på Kastrup var vi inte "med i systemet" men det rättade till sig efter ett tag, senare vid boardingen, hade de som rättade till felet vid incheckningen glömt våra personnummer, det var bara att stå åt sidan och låta HELA kön passera, den som man hade kämpat på att hålla kort :)...och så var det dags att äntra planet för färd till Amsterdam, där piloten gjorde en svag insats vid landningen och dunsade ned planet ordentligt i backen.

Precis innan han parkerade planet gjorde han en lättsam och självkritisk analys och bad alla om ursäkt för det illdåd han hade ställt till med, piloten blev förlåten och våra hungriga magar gjorde sig påminda, men först skulle vi ju bli olyckligt upplysta om våran tur vid incheckning, den, något till åren, gentlemannen vid KLMs (Holländskt Flygbolag)incheckningsdisk informerade oss på ett sakligt, grundligt och faktiskt trevligt sätt att planet var överbokat, och jag fick en liten lektion i vad det betydde, för jag kunde inte förstå hur det kunde ske...mina argumnet var: om man har 100 platser på ett plan, hur kan man boka fler än vad det finns platser till ? hans/bolagets argument var: om det finns 100 platser,så säljer vi 110, för 10 st tenderar att aldrig dyka upp, på detta viset kan vi tjäna mer men det betyder ju också att vissa kan faktiskt bli drabbade, om nu alla får för sig att faktiskt utnytja sin betalda biljett?

Han informerade oss om våra alternativ, antingen så kommer ni med planet ELLER så får ni 200 euro i kompensation för att ni får tillbringa en natt extra i Amsterdam tills nästa plan går, jag som aldrig varit i Amsterdam såg världens chans att få mervärde på min Kinaresa hahaha och hoppades att vi inte skulle få plats, jag var nog den enda som stod och tyckte det, men det skulle vi isf få veta vid boardingen,  som var om2 timmar, så då var det ju läge för lite käk, vi stegade iväg och upp en trappa till Flyplatsrestaurangen, det fanns flera alternativ att välja på, Burger Kings kön var alldeles för lång så det fick bli ett pizza-slice hak och här fick vi stifta bekanstap med Elco, stod det på namnskylten,en kille i 20 årsåldern, lite rödlätt och fräknar, ett par kilos övervikt hade han faktiskt oxå, men frillan var fräsch, som om han precis varit på dass och fixat till den, han såg trött ut, hans kropp stod där men Elco själv hade nog gått hem för länge sedan, han tittade på oss med utmattade ögon, vi pekade på det vi skulle ha och som i ett robotliknande med ack så långsamt tempo började Elco, slica upp våra delar för att föra över dem till uppvärmingsugnen, han hade stenansikte, jag tror inte Elco skulle höjt på ögonbrynen, om någon segnat ned och dött  framför hans pizzaslicadisk, jag tror att Elcos enda kommentar hade varit....next, och så särdeles goda var de inte heller. 
Vi var ju rätt nyfikna på hur det skulle gå för oss vid boardingen till Kina, väl framme fick vi veta att vi var på den sk. Waiting listan, och det visste vi ju redan,vi blev hänvisade till waiting-list kön,en nervös väntan för vissa, jag hoppas fortfarande att vi inte skulle komma med, tjejen som satt bakom disken fiskade ganska raskt upp våra biljetter för vårat flyg och tillade att vi dessvärre inte kunde sitta ihop och att de var tvungna att uppgradera vår biljetter till steget under business-class, vi lovade att det inte ALLS spelade någon roll eftersom vi hade economy class, och vi gick ombord, nu hade vi 15 timmar restid framför oss, för flyget skulle köra via Beijing, fd. Peking, Utkörs tid från Amsterdam var 21:20 vi skulle köra över natten, så det var ju bara att göra det så bekvämligt man kunde och sova , jag kan ha svårt att sova om jag inte får ligga ned helt och slumrade väl mest till under natten, och kollade mest på flygplanets GPS, man hade den möjligheten via monitorn som alla hade, det var en toppengrej för då kunde jag hålla koll på hur långt det var kvar, när planet var på väg att landa osv.  På morgonen när vi var ungefär ovanför gobi-öknen gick jag och min nyfunna

flygkompis, en dataingenjör från Linköping som skulle hem tillsammans med sin familj, upp och sträckte på oss...och så äntligen land i sikte, vi tittade ut och tog den obligatoriska totalt värdelösa bilden på staden från ett repigt och immigt flygplansfönster, och så var vi i Kina, oboy vad jag har att berätta efter det :)

Jaha, då börjar äventyret idag då....rendez vous är om 2 timmar, jag har inte packat, växlat eller gjort nånting, skall bege mig ner i källaren nu och borsta av min trogna trolleybag, tycker bäst om att packa precis innan man åker, förstår inte riktigt ide´n om att börja packa flera dagar innan, kan ju vara under inflytande av resfeber iofs, och den infinner sig väl hos mig då ca 2 timmar innan, jag anser ju to.m mig ha tillräkligt med tid för att skriva ett blogginlägg...sen skall jag hitta alla adresser som som skall ha vykort, hitta.se eller eniro.se blir bra där, inköpslistan:

1. Canada Goose
2. Ipod
3. DS Spel
4. Armbandsur

Finns säkert annat smått och gott att fynda också är jag helt säker på. 17-20 grader nånting på plats i Kina (Guangzhou) som f.ö är en av Kinas farligaste och kriminella stad läste jag igår hahaha, får vi se hur det går. De ligger 7 timmar före i tidsförskjutningen, säger jag som får jetlag av att flyga till Stockholm. Skall försöka skriva resdagbok så mycket det går och dela med mig av mina upplevelser när jag kommer tillbaka.

Jag frågade mitt ressällskap om hur resan var upplagd.....upplagd ? svarade denne, "jag skall bara äta och ta det lugnt" faktiskt precis det svaret jag ville ha...vi tar dagarna som de kommer, inget är bestämt alls !

God Jul !!

.......Julstämning? vad är det ??

Ha det gott så hörs vi snart igen

Det är faktiskt inte mycket som irriterar mig men att stå i kö är för mig värsta tidspillet.

I fu*ing hate it !! Det är sååå waste of time....oj vilken swengelska jag fick till  :) fast det lät bra....

Har utvecklat ett sjätte sinne när jag är och handlar och skall gå till kassan, Blicken flakar och man sonderar vem som sitter i kassan? vilka står i kö? vad har de i sina korgar?

En prao i kassan går fetbort, på den lokala affärsarenan lär man sig med tiden vilka som sitter där och jobbar och vilka som bara sitter där, överfyllda kundvagnar likaså går också bort, har någon i kön hittat nån konstig pryl som inte är uppmärkt bör man vara observant, här kan det ta tid att hitta vilket nummer man skall slå ut den på, och sen pensionärerna som har all tid i världen att ta upp nån annas tid, dels får kassörskan upprepa beloppet 2 gånger, ändå få fel sedel i handen pga extremt hörselbortfall och dels för att veckans händelser oftas skall avvecklas med en för dennes helt okänd kassörska, slår aldrig fel !

Var också uppmärksam på att du inte står i kön till en sk. kombokassa som tar upp postärrenden också, du kan ge dig på att personen som står framför dig har en postavi i handen, detta kan man oftast observera innan man ställer sig, för de brukar ha den synlig i handen.

Eller personen som fick sina 5 kilo potatis till ett pris av 22,50:- när det egentligen enligt reklambladet skulle ha kostat 21:50:- en korrigering av priset här tar extra tid.

Det ultimata torde vara en flink tjej (sorry grabbar) i 20-25 års åldern, som ser det som sin främsta uppgift att minska kön, och är det kö skall det vara en medelålders icke rökare, man, framför dig med förslagsvis: potionsrätter, 5 st för 95:- och felix stark senap i sin varukorg.

Fast idag gjorde jag en missbedömning, jag kasserade kön med en full kundvagn till fördel för två kundkorgar, vet inte hur jag kunde missbedöma det !

Ja, jag vet detta var ett ytterst fördomsfullt inlägg, kanske var därför jag missbedömde kön idag.

Kram

Det kom ett brev.....

"Frågor till dig som pappa. Eftersom jag uppfostrar min dotter ensam, är jag nyfiken på vad du tror är skillnaden mellan en mammas o pappas uppfostran? Vad bör jag tänka på? Är det något du tror endast en pappa kan tillföra? Eller är det så som jag hoppas o tror, att det räcker med kärlek o respekt i massor?"

Jag kan bara prata för mig själv och hur jag känner och upplever saker och ting, Jag är inte heller någon Supernanny som vet allt om barn, man får lixom ingen manual med, när de kommer :)

Många trivs kanske ypperligt i sin roll som ensamstående och gör säkert ett alldeles strålande arbete som barnuppfostare,       

Det är skillnad på en manlig och kvinnlig förebild, nu kommer jag väl få hela feminist rörelsen över mig.

Enligt mig är Mannen från Mars och Kvinnan från Venus, och det behöver ju inte betyda något negativt, tvärtom ! vi har att lära av varandra, och har man förmågan att göra det så tror jag att livet kommer bli oerhört innehållsrikt.

Jag tror också att andra kulturer har tagit mer fasta på detta än vad vi i Sverige gör. Jag hade absolut sett att mina barn även hade en kvinnlig förebild i mitt liv, de har ju redan en Mamma och det kan ingen ta ifrån dem, men balansen mellan man och kvinna i mitt och barnens dagliga liv tror jag att de skulle uppskatta, rent praktiskt för deras del så finns det två vuxna till hands.

Det finns stunder där man undrar om man gjorde helt rätt och då skulle en kvinnlig uppfattning vara en oerhörd tillgång som "bollplank" och tankeutbytare, och som jag även tror att en Mamma skulle uppskatta i sin situation.

Jag tror att jag själv som Man kan vara lite hårdare i mina krav och bedömningar gällandes olika saker, det kan vara bra i vissa sammanhang och dåligt i andra.

Anser mig själv som en rätt ok farsa men jag skulle vilja ta del av ett lite kvinnligare/mjukare förhållningssätt.

Jag avfärdade märket jag såg i min ungdom som nonsens, hade väl annat mycket viktigare att tänka på då, men känner att Kineserna var nog inte helt fel ute när de presenterade YinYang för omvärlden, det måste få finnas och finns balanser i allt.

Som svar på din fråga vill jag inte säga något konkret, det som känns rätt för dig kan vara helt fel för någon annan, Jag håller med om att barnen behöver kärlek och respekt i massor, och jag skulle vilja lägga till ordet vägledning, många gånger har jag sagt NEJ, när mitt hjärta velat säga JA i vissa uppfostringssituationer, men att jag sagt NEJ för barnets väl och fortsatta utveckling. Har många gånger häpnats över hur olika vi föräldrar är i vår barnuppfostran och hur vi förbereder våra barn att slutligen leva sina egna liv, med dessa oerhörda visdomsord :) vill jag önska er alla en skön Lucia !

Kävlinge hade julhandel i centrum, jag och barnen traskade dit, Marcus skulle stå och sälja julkransar som de bundit i skolan, köpte den finaste av honom, och det visade sig att det var just den som han själv hade bundit....Kände mig ensam, alla gick som par, hand i hand, och såg hur kära och välmående ut som helst, jag är ju så klart också välmående.......men jag saknar någon i min hand.

Ja men fatta vilken diss, när man erbjöd armen och man får nobben hahahaha, Vi pratade lite om det senare, Johanna och jag, och hon sade att, hon ville ge alla killarna lika mycket chans/uppmärksamhet, och det skulle uppfattas som jag var nån favorit isf,

Nåväl, vi kom till det dukade borden ivf, det stod en hel del öl och vin på bordet, och bästa sättet att lugna nerverna på var kanske att dricka öl och vin, men man ville ju inte bli full heller...hur skulle det se ut ? hade kanske hamnat på youtube tillsammans med Tidaholms Tony från förra årets program, och det ville man verkligen inte, vi killar pratade lite om det som avskräckande exempel, får ni chans att se det klippet så gör gärna det.

Man checkade in såklart Johanna, men även de andra killarna och försökte skaffa sig en bild av hur detta skulle avlöpa i sommar och vem som skulle få åka hem och vem som skulle stanna kvar. Några utmärkte sig direkt....återkommer till det.

Det var dags för Johanna att öppna presenter och vi stod i en halvcirkel 5-6 meter bort från henne och bordet, jag kom ihåg att Krister AKA Sopporo, stod bredvid mig och eftersom Krister är exeptionellt liten till växten och jag själv lång och ståtlig, funderade jag hur roligt det skulle se ut i bild när han och jag stod bredvid varandra, nu blev det inte så drastiskt såg jag på det färdiga resultatet.

Allt Krister sade i gruppen var roligt, slagfärdigt och hjärte-rått, han blev som en rolig ikon utan hämningar för oss.

Han flirtade med allt och alla, hotellreceptionisten, kamera-assisten, producenten, och även Johanna såklart.

Men när jag såg programmet nu somras på TV3 första gången höll jag på att trilla av soffan, när Krister stod där ute på myren nånstans i Norrland kärleksfullt mynta meningen "ja jag önskar att jag får nyckeln till Johannas hjärta" osv...det var liksom inte den Krister som jag upplevt, kanske var det ett medvetet spel att inför gruppen spela joker och sen köra Casanova stuket inför Johanna och ensam med kameran ?

Det var dags att leka, det skall man ju göra på födelsefester utomhus, vi skulle para ihop oss 2 och 2, jag och Alex kom tillsammans och man skulle slå in ett paket tillsammans med en hand bakom ryggen...tror faktiskt jag och Alex blev klara först...teamwork !!

Sen skulle man slå i en spik, och jag kommer så väl ihåg en kille som faktiskt var med i programmet  "Ensam mamma söker" året innan ??!? hur man nu kan söka till ett sånt här program 2 gånger hahahaha, i alla fall,  så fattade han hammaren som om han aldrig hållt ett verktyg i hela sitt liv, ni vet så där långt upp på skaften så man får sämsta möjliga kraft, och hamrade på spiken, som snarare gick upp, än ned i trädgrenen hihi...

Alltjämt genom dagen försvann Johanna och olika killar som hon ville prata lite extra med....det blev kväll och dagen var över, jag hade inte fått nån tid alls med Johanna ...men så precis innan hon skulle åka hem från stället där vi hade festen (Karstorp) så ville hon tydligen träffa även mig, hon kom med gitarren spelandes och min present på huvudet (Sverige mössan) tror vi sjöng tillsammans, idas sommar visa, vi ställde varandra ett par korta frågor, önskade varandra god natt och så var den dagen över....måste även berätta om killen som blev drängfull första dagen..men det får vi ta nästa text.

När 12 grabbar samlades för att försöka vinna Johannas hjärta i början på sommaren 2008, jag tror att jag kom till uppsamlingsplatsen (Karstorp) som nummer 3, sen trillade de in, mina hjärtefiender en efter en, kryckan gjorde storslagen entre som en av de sista som skulle vara med, han kom styltande som vi sett honom genom sommaren med gips, randig skjorta med slips som hängde så där lite slarvigt hade han också, han tog alla i hand och var så där skitglad som bara Andreas kan vara, tänkte direkt att där har jag ett hot, allra sist kom Krister från Övre Sopporo, solglasögon och keps och hans första kommentar var, på redig norrländska: "nu jävlar skall vi supa, vart är dunken" han gjorde såklart ett grabbigt intryck och bröt nog lite is bland oss andra nervösa killar, Alex satt och inspekterade, sa inte så mycket då. Vi hade 2 assistenter vars enda uppgift var att underhålla och hålla oss separerade från Johanna och pågående aktivitet, mycket av informationen av vad som skulle ske gick via dem, Vi blev inkvarterade på hotellet och träffen med Johanna skulle tydligen bli nått slags cresendo, det var SKITVIKTIGT att vi inte såg eller hade kontakt med henne innan vi skulle träffas första gången.

Inledningsprogrammet var regisserat så att vi skulle fira Johannas 35 år dag, då hon fyllde år, alla hade present med sig, utan Krister som snabbt var iväg och köpte en modetidning och 2 folköl på Statoil, själv hade jag skrivit en dikt och köpt Sverige halsduk och mössa, det var fotbolls EM i den vevan, och jag tyckte det verkade lagom, många andra hade utflyktskorg med div. godsaker, jättefina presenter !

Det började närma sig första träffen med Johanna och vi alla fick ställa oss bakom ett hus och skulle gå fram en och en, till framsidan där tydligen Johanna skulle stå och ta emot oss, bakom henne på gräsmattan stod det uppdukat tårta, öl, vin, chips m.m. Solen sken och det var härligt väder. Minns så väl att när vi 12 grabbar stod där bakom huset, rättade till kragar, noppade döda blad från buketten, borstade byxorna rena, sa assistenten  att nu var stämningen så tjock att man skulle kunna skära i den, och så kallade de oss en efter en....jag blev sist kvar och fick höra att Johanna skulle fixa till håret innan jag kom fram, så en redan lång tid blev ännu längre, när det äntligen var min tur såg mig själv från taket gå fram och överräcka min present, kom inte ihåg alls var jag sa, det stod fullt med kamera män överallt och alla killarna som redan gått fram stod där också hahahaha vilken situation, ville vara lite gentleman och erbjöd min arm som stöd när vi skulle gå till de uppdukade borden, men fick blankt nej till svar, men att jag kunde hjälpa bära dit lite Champagne flaskor som stod vid mottagningsplatsen, phuu så var den första fasen över.....

del 2 inom kort

La grand finale...så var den sagan slut ! Anette och Rickard..vad säger man ? ren och skär kärlek där, när Anette valde Rickard tittade jag och Matilda på varandra och log, vi förstod precis och kände all lycka för paret "in the name of love" att man är så glad för någon annans lycka !? om nu Rickard kan hålla sig ifrån köksbestyren så är det livslång kärlek i Västervik kan jag lova...All lycka till dem !

Nina och Micke...förstod inte riktigt Ninas resonemang att Micke skulle vara för vuxen ? vet inte om det bara var för att skapa lite spänning och balans inför valet, jag hoppade till ivf och tänkte, VA !! skall hon vända nu precis på upploppet ??? där Peter tog det som det anstår en silvermedaljör....mycket vuxet och  moget, eftersom jag själv deltagit vet jag hur man tänker och känner av rådande situation, kommer tillbaka till det lite senare.

Hursomhelst, och så fick Stephanie sin fadersgestalt äntligen..och vem vet kanske även ett syskon, och här vill jag citera den tidigare "Nina hang arounden" Robban, om Micke tillåts "Skjuta skarpt".....All lycka även till dem.

Alex och Johanna...tror det var klart i tidsramen 6-7 avsnittet (Johannas sommarställe, Sjötorp) Fösta kyssen, vad jag vet :-) kom där,  kommer så väl ihåg, pratade med en i Filmteamet och frågade om han visste var Alex var nånstans, och fick till svar att han och Johanna satt och kollade igenom familjealbum och skulle sen iväg på en cykeltur, det var en varm solig dag, ja det såg ni ju själva på programmet, kollade i det gamla familjealbumet tillsammans !!! då förstod jag att jag inte hade en chans, men försökte göra ett så gott intryck ändå, såg mig som slagen! Kul ändå att Johanna ville komma ner och hälsa på mig i Skåne, där vi hade en jätte-trevlig dag, på kvällen kom den här klassikern, Pojke och Flicka följs åt hem till dörren, men det fanns inga känslor, det förstod vi båda två, kan tänka mig att Alex tog upp stora delar av Johannas tankar, känner mig lite halvusel nu när det är över och jag försökt vinna Johannas hjärta, när det redan var "upptaget"...men som sagt, the show must go on.

Det var även en annan incident innan vi kom till Sjötorp och vi hade varit ute på kvällen i Skövde, trötta och sömniga, Alex som hade sovplats i vardagsrummet som av en händelse gränsade till Johannas sovrum, "försvann" från sin sovplats på natten fick jag information om, fast jag lade inte så mycket vikt på det, trött som man var. Vet inte exakt vad som hände den natten...teorierna går isär. Alex förtjänar verkligen att vinna Johanna, och han sa till mig tidigt i programmet att han tyckte Johanna var "en himla go tjej" som han mycket väl kan tänkas falla för, men jag ville inte höra på det örat, trodde det va en rövare, trodde inte att han verkligen kände för henne, fast det vet vi ju nu !

Om det blir Johanna som blir göteborgare eller Alex som blir västgöte återstår att se, vi har ju att göra med 2 härligt starka personligheter.

Önskar Alex och Johanna all lycka, de passar verkligen så bra tillsammans, de kompletterar varandra på ett alldeles särskilt sätt.............fan om jag inte får komma på bröllopet  hahahaha

Puss

Att fira söndag är att rätta sig efter den moraliska lag som enligt naturens ordning är inskriven i människans hjärta "att ägna Gud en yttre, synlig, offentlig och regelbunden dyrkan med det tecken som består av hans allomfattande välgärning mot människor"....och att inte missa Säsongsavslutningen av Ensam Mamma Söker klockan 20:00 på Tv 3.....jag dör av spänning !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja !! Äntligen, stora resurser och pengar har lagts ner...jag pratar naturligtvis om den nya Fru Gårman skylten som är på tapeten och som regeringen snart skall ta beslut om dess existens.

Nu kan man se detta med två sätt, först blev jag upprörd och irriterad när jag insåg att man lägger tid och kraft på en sådan trivial sak som att "komplettera" en vägskylt som alla vet innebörden av och som redan har ett slagkraftigt och finurligt namn såsom Här Går Man (Herr Gårman) svårt att misstolkas, kan tänka mig att upphovsmannen/männen och eller kvinnan/kvinnorna ;-) jublade när de framställde skylten. Fanns nog inte en gnutta manschauvinistiskt i den tankegången då.

I en perfekt värld hade det inte funnits motsättning, nu lever vi inte i en perfekt värld och höga röster höjs för ett jämlikt samhälle och vart är då denna fråga bäst lämpad, att börja detta mödosamma arbete ? jo vi tillsätter en skylt för ett könsjämnare samhälle !?!? som sagt, blev först lite upprörd och tänkte att det måste väl ändå finnas andra, bättre sätt att göra detta på , jag tänker på, resurser till kvinnojourer, motverka trafficking, kämpa för bättre villkor i arbetslivet m.m. skulle to.m gå med på, fria bindor och tamponger för alla kvinnor.

Ok vad händer sen då ? tänk om Fru Gårman sätts upp intill en moskè, är kjolen tillräckligt lång ? Älgskylten visar ju faktiskt en Älgtjur, det är ju för jävligt mot mamma Älg, ja, jag riktigt känner den låga nivån på detta samtalsämne !! men det har ändock blivigt ett ärende för både Vägverket och Regeringen.

Men så tänkte jag på hur omvärlden kommer att se på detta, vi har en ytterst neutral roll i världen och är ett av det mest fria och fredsälskande folket i världen, lägg till de sexistiska filmerna från Sverige på 60-70 talet och som ekade runt om i Världen, skall man illustrera en sexig, villig, kvinna på Film i USA, så kan du ge dig på att "a Swedish girl" kommer upp som replik, jag kan ju känna att Fru Gårman bara kommer att spä på detta och det var nog inte tanken från de som pokar på ändring.

Vad är då min ståndpunkt i denna heta kvinnofråga?  Jag vill absolut ha ett könsjämnare samhälle, jag älskar kvinnor och i min värld lever man och kvinna i en jämlik kärleksfull symbios.

Men att avsätta resurser för att vissa tycker det är så in i bänken orättvist att en man är avbildad på en skylt för att visa vart man skall gå över gatan, är för mig lätt obegripligt.

F.ö Älskar jag er alla !!!