jonnyjohansen

Resan till Kina började i Sverige på en Kinarestaurang och lunch, lite ironiskt....men gott ! träffade en underbar person som gjorde oss sällskap till Kastrup !! miss you !!

Vid incheckningen började det som skulle bestå hela resan, problem med incheckningen ! på Kastrup var vi inte "med i systemet" men det rättade till sig efter ett tag, senare vid boardingen, hade de som rättade till felet vid incheckningen glömt våra personnummer, det var bara att stå åt sidan och låta HELA kön passera, den som man hade kämpat på att hålla kort :)...och så var det dags att äntra planet för färd till Amsterdam, där piloten gjorde en svag insats vid landningen och dunsade ned planet ordentligt i backen.

Precis innan han parkerade planet gjorde han en lättsam och självkritisk analys och bad alla om ursäkt för det illdåd han hade ställt till med, piloten blev förlåten och våra hungriga magar gjorde sig påminda, men först skulle vi ju bli olyckligt upplysta om våran tur vid incheckning, den, något till åren, gentlemannen vid KLMs (Holländskt Flygbolag)incheckningsdisk informerade oss på ett sakligt, grundligt och faktiskt trevligt sätt att planet var överbokat, och jag fick en liten lektion i vad det betydde, för jag kunde inte förstå hur det kunde ske...mina argumnet var: om man har 100 platser på ett plan, hur kan man boka fler än vad det finns platser till ? hans/bolagets argument var: om det finns 100 platser,så säljer vi 110, för 10 st tenderar att aldrig dyka upp, på detta viset kan vi tjäna mer men det betyder ju också att vissa kan faktiskt bli drabbade, om nu alla får för sig att faktiskt utnytja sin betalda biljett?

Han informerade oss om våra alternativ, antingen så kommer ni med planet ELLER så får ni 200 euro i kompensation för att ni får tillbringa en natt extra i Amsterdam tills nästa plan går, jag som aldrig varit i Amsterdam såg världens chans att få mervärde på min Kinaresa hahaha och hoppades att vi inte skulle få plats, jag var nog den enda som stod och tyckte det, men det skulle vi isf få veta vid boardingen,  som var om2 timmar, så då var det ju läge för lite käk, vi stegade iväg och upp en trappa till Flyplatsrestaurangen, det fanns flera alternativ att välja på, Burger Kings kön var alldeles för lång så det fick bli ett pizza-slice hak och här fick vi stifta bekanstap med Elco, stod det på namnskylten,en kille i 20 årsåldern, lite rödlätt och fräknar, ett par kilos övervikt hade han faktiskt oxå, men frillan var fräsch, som om han precis varit på dass och fixat till den, han såg trött ut, hans kropp stod där men Elco själv hade nog gått hem för länge sedan, han tittade på oss med utmattade ögon, vi pekade på det vi skulle ha och som i ett robotliknande med ack så långsamt tempo började Elco, slica upp våra delar för att föra över dem till uppvärmingsugnen, han hade stenansikte, jag tror inte Elco skulle höjt på ögonbrynen, om någon segnat ned och dött  framför hans pizzaslicadisk, jag tror att Elcos enda kommentar hade varit....next, och så särdeles goda var de inte heller. 
Vi var ju rätt nyfikna på hur det skulle gå för oss vid boardingen till Kina, väl framme fick vi veta att vi var på den sk. Waiting listan, och det visste vi ju redan,vi blev hänvisade till waiting-list kön,en nervös väntan för vissa, jag hoppas fortfarande att vi inte skulle komma med, tjejen som satt bakom disken fiskade ganska raskt upp våra biljetter för vårat flyg och tillade att vi dessvärre inte kunde sitta ihop och att de var tvungna att uppgradera vår biljetter till steget under business-class, vi lovade att det inte ALLS spelade någon roll eftersom vi hade economy class, och vi gick ombord, nu hade vi 15 timmar restid framför oss, för flyget skulle köra via Beijing, fd. Peking, Utkörs tid från Amsterdam var 21:20 vi skulle köra över natten, så det var ju bara att göra det så bekvämligt man kunde och sova , jag kan ha svårt att sova om jag inte får ligga ned helt och slumrade väl mest till under natten, och kollade mest på flygplanets GPS, man hade den möjligheten via monitorn som alla hade, det var en toppengrej för då kunde jag hålla koll på hur långt det var kvar, när planet var på väg att landa osv.  På morgonen när vi var ungefär ovanför gobi-öknen gick jag och min nyfunna

flygkompis, en dataingenjör från Linköping som skulle hem tillsammans med sin familj, upp och sträckte på oss...och så äntligen land i sikte, vi tittade ut och tog den obligatoriska totalt värdelösa bilden på staden från ett repigt och immigt flygplansfönster, och så var vi i Kina, oboy vad jag har att berätta efter det :)