jonnyjohansen

När vi mellanlandade i Bejing, blev vi slussade ut från planet, på en buss och det var där jag kände hur kallt det var..säkert 3-4 plus bara, slängde på mig tjocktröjan igen, och bussen gick till en byggnad där vi enligt de kinesiska reglerna, eftersom vi kom in i landet utifrån, oavsett att vi skulle vidare, var tvungna att genomgå sedvanlig passkontroll, väl framme vid passkontrollgenomgången dirigerade en välauktoriserad, säkert förman, chef eller något, oss på högljudd kinesiska  samtidigt som han  fäktade med armarna att vi skulle hålla 2 köer, och en och en skulle gå från den gula linjen och fram till passkontrollanten, jag var nervös...fanns ju egentligen ingen alls anledning till det, men det var så ...allvarligt och strikt på något sätt, jag blev ivf insläppt i republiken Kina utan problem, fan vet om inte den strikta förmannen stirrade lite extra på mig ändå ! nu fick vi gå upp en trappa och vänta  1 timme på att planet vi kom med skulle bli klart att borda igen så att vi kunde fortsätta till Guangzhou, jag var tvungen att gå på toaletten där i den spartanskt anseenliga ankomsthallen på Bejings flygplats...och hade jag haft en spritpenna med mig så vet jag inte om det på ett av dassen stått förevigat "tjugohundraåtta kallt, var jag här och la en dralt" väl ombord på planet som nu var halvfullt, stod vi och väntade på startbanan säkert 1 timme till, det var en jäkla kö på startbanan, och de förkunnade i högtalaren på ytterst knackig engelska att det bara var 3 plan före oss sen var det vår tur, 15 plan senare och det var vår tur att lyfta, äntligen tänkte jag. Vi hade kanske 4-5 timmar flygtid till vår slutdestination, men det var en behaglig resa och mörkret sänkte sig. När planet närmade sig cirklade det en sväng runt staden först och det var imponerande att se 5 miljoners invånare staden från ovan i mörkret, landningen gick bra och alla fick gå ut och ställa oss bredvid planet, nu delade de upp västerlänningar i en grupp och kineser i en annan ?! nån kom och gapade på kinesengelska att de som skulle vidare till Australien skulle följa med och jäklar vilken fart hon fick på de som skulle det, hon tog även deras pass, jag förstod att detta skulle handla om kinesisk precision i hur man får en grupp människor fort förbi alla ev. hinder och på ett väntande plan, hursomhelst  kom en buss för att hämta oss andra till Guangzhou ankomsthall och baggageutlämning, gruppen Australienresenärer skyndade bakom den fortgående kinesen som hade tagit deras pass, vid baggagebandet stod redan folk och lastade gruppens baggage, och de var verkligen först in och först ut och vidare....och det var ju mer än vad man kunde säga om oss....alla tog ut sina väskor och tillhörigheter....alla, utan mitt ressällskap Linns...hennes väska dök aldrig upp, jag var helt övertygad om att Austarliengruppens effiktivitet hade klickat och att de av misstag, när personalen skulle ta deras väskor på bandet, hade tagit fel i deras iver att spara tid. Vi stegade fram till en lucka som tog hand om denna sortens ärrende "luggage Claim" och där tittades det i datan och i pärmar och faktiskt de hittade väskan...i  Manila ,Indonesien !

Linns allt låg i väskan, och efter hård ordväxling och långa argument så var de villiga att ge henne 300 yuan, (landets valuta, även kallad renmimbi) och kursen ligger väl på en 1,1 lite mer kanske mot den svenska kronan, så säg att hon fick 330 spänn att handla kläder och sånt till dess väskan kommer tillbaka, vilket i normalfallet skulle ta 3-4 dagar, oavsett så lade detta lite sordin på stämningen och jag förökte trösta en trött och otröstlig resvän utan väska, Linns släkting mötte upp och vi hittade utgången och fick tag i en ....taxi ?!? det var en liten minibuss,Svenska taxifacket hade stannat all taxinäring och kallat till krismöte...men nu befann vi oss inte i Sverige utan i ett land som har världens mesta befolkningantal, jag klev in och söp in atmosfären och kollade in omgivningen, minibussen skumpande iväg mot vårt hotell som låg, kanske en halvtimma bort, när jag klev ut i den lilla staden Fatong, strax utanför Guangzhou, så var det första jag la märke till Lukten, det var en varm,vämjelig sötsmogig lukt som jag inte alls gillade, det andra va att det faktiskt såg ut som på TV de gånger man sett från landsbygden i Kina, jag sneglade nerför gatan och gillade tanken att vara här,